Victoria Harnesk, du representerar Slow Food Sápmi, en samisk branschorganisation som arbetar för en hållbar resursförbrukning med fokus på att utveckla och tillvarata samisk mat samt samernas rätt till att producera sin egen mat, matsuveränitet. Vad tycker du är det viktigaste som behöver ändras för att vi ska få mer norrbottnisk mat på tallrikarna?
– Samiska producenter behöver resurser till utveckling av produkter efter traditionella metoder, för det krävs lagändringar och tekniska lösningar. Många smaker, detaljer och traditioner har fått ge vika för industriella metoder och når inte konsumenten. Mängder av användbara råvaror hamnar i dag bland avfall helt i onödan. Det kan bli till intressanta produkter, arbetstillfällen och stärkt ekonomi.

Vad kan du påverka utifrån din roll i dag?
– Vi kan göra mycket konkret men begränsas av att inte ha ett fast anslag.

Vad gör vi bra redan i dag?
– Den samiska maten har konkurrensfördelar att lyfta fram; vilt- och renkött är lite klimatsmartare – god, ren och rättvis mat. Slow Food Sápmi arbetar direkt med producenterna men också på internationell nivå med urfolksmat och har allt mer blivit en internationell förebild.

Renkött och det vildväxande är riktigt nyttig mat från Norrbotten. Samtidigt är folkhälsan i norr inte den bästa. Hur kan en livsmedelsstrategi vara till hjälp för att få fler att äta nyttigt norrbottniskt, tror du?
– Att skapa förutsättningar för näringsidkarna är förutsättningen för att bra mat hamnar på tallrikarna. Hos samiska producenter ökar den ekonomiska osäkerheten och ohälsan när markerna tas i bruk till annat. En genomtänkt livsmedelsstrategi kan bidra till att det fysiska och psykiska välmåendet stärks både hos konsumenter och producenter.

Vad har du själv för norrbottnisk mat på din tallrik hemma?
– Jag är väldigt förtjust i blod- och innanmat. Långkok av renkött där fettet får sitta kvar är en fest som jag aldrig tröttnar på.

Hur viktigt är det att vi har en livsmedelsstrategi för Norrbotten?
– Det är en viktig process och ett verktyg både för oss själva och för att visa vart vi är på väg.