Theresa Hägglund, inköpschef på Bodens kommun, du var med på Nära Mat-prat, första anhalten. Det som stannade kvar hos dig var att så många var intresserade att få till en förändring?
– Ja, det finns ett allvar i situationen för den norrbottniska branschen. Och det finns definitivt möjligheter till nya lösningar. Det märkte jag när vi med helt olika bakgrunder kunde djupdyka i frågeställningarna.
Hur viktigt är det att vi har en livsmedelsstrategi för Norrbotten?
– Det viktigaste, tycker jag, är att vi har en nationell livsmedelsstrategi och att den nyttjas för att påverka den gemenskapsrättsliga lagstiftningen och det Europeiska forumet. Det är ju den lagstiftningen som styr möjligheterna gällande den offentliga upphandlingen. Jag ser även att den påverkar branschen generellt eftersom en mer lika lagstiftning inom EU (att de höjer sina krav i lagstiftning gällande djurskydd, inte att vi sänker våra) möjliggör för ökad export och konkurrensmöjligheter för den svenska och norrländska branschen.
– Sedan är det viktigt att vi har en livsmedelsstrategi för Norrbotten, främst av två skäl. Dels för att vi behöver arbeta i ett lokalt forum med rent praktiska ärenden, och dels för att vi har specifika förutsättningar här som gör oss unika och som i mångt försvårar, vilket måste belysas nationellt. Och därför måste vi också anpassa våra insatser utifrån våra geografiska förutsättningar.
– En strategi är viktig utifrån att vi enas om vad vi ska prioritera och arbeta med, och att vi lyfter upp vår målsättning så att alla vet vart vi är på väg, för att få samstämmighet. Men det viktiga är arbetet som sedan ska bedrivas utifrån livsmedelsstrategin, inte strategin i sig.
Vad tycker du, rent spontant, är det viktigaste som behöver ändras för att vi ska få mer norrbottnisk mat på tallrikarna?
– Vi behöver dels bli ännu bättre på att upplysa konsumenterna om varför vi ska välja norrländskt och i synnerhet varför vi inte ska välja utländskt och produkter från södra Sverige. Där har branschen, lobby-, intresse- och branschorganisationer och handlaren ett stort ansvar. Om gemene man och kvinna skulle inse vilka konsekvenser det får om vi fortsätter välja importerade produkter tror jag att vi skulle se en markant ökning av norrbottnisk mat på tallrikarna.
– Det arbetet har påbörjats men vi måste bli ännu bättre. Dessutom borde märkningen av produkter bli ännu tydligare. Sedan kan jag alltid önska att vi får ökande möjligheter inom Lagen om offentlig upphandling att ställa långtgående miljökrav vilket är tveksamt idag även om jag ser att det sker en förändring.
– Vi behöver påverka politikerna på EU-nivå. Och jag tror på en större del i samhället för våra producenter och bönder; exempelvis i skolan och på äldreboenden. Jag tror på att utveckla rollen de har.
– Vi behöver göra norrbottnisk mat ännu mer trendigt!
Vad kan du påverka utifrån din roll i dag?
– Jag kan påverka hur det offentliga upphandlar sina livsmedel, sedan kan norrbottningen påverka som privatperson.
Vad gör vi bra redan i dag?
– Vi har börjat lyfta ämnet, börjat marknadsföra och personifiera ämnet. Ett bra exempel är det som Norrmejerier gör när de visar sina bönder, men jag tror man kan gå ännu längre. V har börjat skapa gemensamma arenor för att lyfta området. Vi måste bli ännu bättre på att visa utåt vad vi kan, behöver och vad konsekvenserna blir om vi inte får det.
Idag serverar vi barn och gamla importerad mat som produceras med bekämpningsmedel som förbjöds i Sverige för tjugo år sedan. Om länets livsmedelsproducenter gjorde på samma sätt skulle de hamna i tingsrätten. Hur långt bort är det innan vi kan upphandla lokalproducerad mat?
– Vi får se vad som kommer med ny lag i april 2016, men generellt är jag tveksam till att vi någonsin kommer att få kravställa just lokalproducerat. Men att vi däremot ska kunna köpa varor som håller samma höga miljö och kvalitetskrav som våra svenska, där pågår arbetet. Jag tror inte heller att vi vill kunna kravställa just lokalproducerat eftersom vi då utestänger alla våra lokala företags möjlighet att växa på en större och internationell marknad.
Vad kan varje kommun göra redan idag?
– Vi kan kravställa enligt Konkurrensverkets hållbarhetskriterier. Om man väljer spjutspetsnivån innebär det hårt ställda miljökrav. Vi kan också anpassa menyn efter lokala råvaror, köpa ekologiskt, designa upphandlingarna på rätt sätt, se över logistikfrågan, låta maten få kosta mer så att man kan ställa högre krav och laga mer mat från grunden i stället för halvfabrikat.
Vad har du själv för norrbottnisk mat på din tallrik hemma?
– Hemma hos mig finns alla mejeriprodukter, allt kött (om än vi oftast äter vegetariskt då dottern är vegetarian), ägg, ost, pålägg, grönsaker, frukt och rotfrukter samt fisk efter tillgång lokalproducerat. Jag saknar lokalproducerade låglaktosprodukter. Exempelvis är rekommendationen nu att man ska dricka lättmjölk men det finns bara mellanmjölk. Jag saknar också en del ekologiska produkter, och norrbottnisk kyckling finns inte. Jag hade gärna sett mer grönsaker också men jag förstår att det finns ett problem att producera.